Från Fina till Rottroll och i hopp om att sluta som Svanar, men vi blev blåsta och vi förblev 21 små rottroll.
Vi började augusti 2007, då var vi alla rätt blyga och tystlåtna, vågade inte riktigt göra oss hörda där i floristsalen. Ingen förutom Pernilla som skrattade. Vi alla tittade förundrande på varandra och undrade hur det här skulle gå, hur och vilka man skulle börja våga prata med och umgås med de kommande tre åren. Med lite snedsteg här och där tillsammans med magknip av alla miljontals gapflabb så kom vi fram till att vi hade inte kunnat hamna i en bättre klass. Och vi skulle definitivt inte kunna få bättre mentorer för hur kunde man inte tycka om Therese och Mange - så lättsamma, så förstående, så underbara. Men ja, det vände ju snart!

Fredagsfika i floristsalen, övernattning i skolan, Huseby, Aurumgalan, Jönköping, Göteborg x2, Köpenhamn, svordomar hit och dit, förbaskade latin, klassfester, dispyter till höger och vänster, fredagsfräckisar, praktik, skånska och andra dialektala uttalanden som man inte riktigt förstått, mys hemma hos Therese (vår mentor då ja), glädje, tårar, skratt, sorg och kärlek.
Vår lista kan göras oändlig, men allt vi varit med om och delat tillsammans skulle inte få plats på denna lilla enkla sida. Dessutom behåller vi mer än gärna en del av alla detaljer för oss själva, med tanke på att vi vart rätt pinsamma allihop med den ena kommentaren eller beteendet efter vart annat.

Vi är nu florister, vare sig vi vill det eller inte. Några kanske har valt att plugga vidare till något helt annat, några kanske flyttar utomlands. Några kanske startar upp en alldeles egen butik, några kanske känner att det är nu livet börjar och några är säkert skräckslagna över vad som väntar i framtiden. Några kommer tappa kontakten och några kommer hålla ett stadigt tag om den.
Men en sak är säker och det är att vi alla kommer kunna titta tillbaka på den här tiden, på de här tre åren, och minnas dem med ett leende. Även om det inte alltid vart en dans på fina rosor, utan taggarna har funnits där med. Men jag är alldeles säker på att vi minns varandra med glädje, sprudlande nyfikenhet och vänskap för livet - även om den kanske tar slut just här. Vi har alla satt ett större eller mindre spår i varandra. Vi har våra puzzelbitar, våra tusentals bilder, denna årsbok och så klart studentmössorna där vi alla finns med, till och med Therese, Ingrid och Amra.

Vi har givit kärlek till varandra och spritt all den glädje vi kunnat omkring oss, allt för att alla ska få det så bra som möjligt. Med ett eller flera snedsteg på vägen så har vi klarat oss igenom det här, vi är nu fria och har hela livet framför oss.
Jag kan tryggt säga att vi allihop tackar våra lärare för allting också, även om de inte alltid varit så underbara.
Men inte vi heller..

OH-AH FL3, SÄG OH-AH FL3 !


/Sara Torstensson

---

Nu har jag knepat och knåpat, inte överdrivet mycket i och för sig. Det håller heller ingen hög klass, men jag utnyttjade varenda tecken till max och detta var vad jag fick ihop om vår kära klass. Hoppas ni kan få er ett eller annat leende/skratt och hålla med om lite av det jag skrivit i alla fall. Ni kommer kunna läsa om det gång på gång på gång när ni får hem årsboken i brevlådan. När det blev har jag dock ingen som helst koll på.. Lite synd att alla inte skrev något på sin profilsida, men va ska man göra?!

Hoppas ni alla har det bra där ute och njuter riktigt ordentligt av sommarvädret. Jag och Ellen kom faktiskt fram till häromdagen att sommaren är egentligen ingen tid då man ska åka utomlands. Vi glömmer bort våra fina kuster och att den svenska sommaren (när det inte regnar eller stormar) är bland det finaste som finns :) Vi funderar på en utlandsresa i oktober, för när vill man inte komma bort om inte när mörkret och tristessen dimper över en?
Så tänker vi i alla fall :P

Jag minns er med kärlek kära rottroll, och snart får det allt bli en återträff ;)


Puss, kram och tjääärlek <3
Sara